Du kommer inte vakna en dag och känna dig lycklig. Visst får man lyckorus lite då o då, men det går över.
Precis som när man känner sig nere lite då o då - det går över.

Men på nått sätt så har man fått för sig att nere känner man sig om inte nått bra i livet händer. För att liksom "keep it real", man frågar sig själv, vad har jag att vara lycklig för egentligen?

Det behöver det ens hända nått riktigt dåligt för att man ska känna sig nere, oftast inte, men det är på nått sätt lättare att känna sig sänkt än glad. För är man glad har man allt att förlora. Självkänsla liksom lycka är ingenting du får automatiskt när någonting i ditt liv går bra. Självkänsla är något du alltid bör bära med dig oavsett vad som händer, det är en känsla du måste mata själv. Sen går det upp och ner, men som standard ska du alltid sträva efter att följa magskänslan, tro på dig själv och inte pissa på nutiden.

Kolla inte ner på dig själv för att något gick dåligt. Skulle du se ner på din kompis som failade provet eller missade mötet? Behandla dig själv som någon du tycker om. Varför skulle du inte göra det? Livet är ditt, ingen annans. Fatta vad mycket man missar om man går runt och gömmer sig i skuld och ursäkter. "Jag kan inte" - "Jag fattar inte" - "Jag är dålig på..." - "Jag kommer aldrig". Klart som fan att man blir depp med de tankarna i huvudet hela dagen, det är precis som att någon annan skulle säga det till dig. Efter ett tag tror du på det.