Vi förenas i vår vanmakt, i vår vanära och skam. Vi är starka i vår vilja, men når ändå inte fram. Var var jag då jag behövdes. Var var jag då hon var svag. Var var jag då hennes livsvilja tog ledigt för ett tag. Var var jag då hennes gnista tycktes slockna och dö ut. Nu blir skuggorna så långa och förändrar vad man ser. Snart är mörkret tätt inpå oss då ser vi inte mer. Jag är rädd för jag är rädd om dig, det måste du förstå. Om världen är ett slagfält om allting är en strid. Om vi är lätt förvirrade om allting är på glid. Då behöver jag min syster, jag behöver henne så. Du får inte ta någon genväg.