Allt började med att jag satt och inventerade som vanligt på jobbet när jag fick en olustig känsla. En känsla jag kände igen så väl. Den spred sig ifrån magen upp till halsen. Jag knäppte upp byxknappen, kollade i spegeln så att det inte syntes för blotta ögat och hoppades innerligt att det skulle gå över med detta enkla knep. Men illamåendet satt som ett faktum långt nere i kroppen. Bara för det skulle det komma två kunder som ville ha en massa Volvo delar och efter att jag pekat ut alla filter frågade jag om det var bra så. "Nej, vi tänkte kolla runt lite" svarade herrn på obegriplig norska. Illamåendet skrattade mig i ansiktet och jag var rädd att spy på hela kassan. Jag sprang in på verkstaden, kanske finns där nån att ta över medan jag kan gå och få upp denna känsla. Men icke. Jag fick snällt stå kvar i butiken tills de två herrarna kollat klart. Efter de försvann stängde jag butiken, en halvtimme för tidigt. Jag ringde min far, bönade om skjuts hem vilket han ställde upp på. När pappa väl kom kändes det lite bättre och jag lyckades intala mig själv att detta kommer passera och imorgon kommer jag kunna inventera i vanlig ordning igen. 
Jag kröp ner, tillsammans med min älskling runt 19 i sängen och höll på att slumra in. Men utan att veta ordet av det stod jag inne på toaletten och inväntade det värsta jag vet. Jag skulle spy. Vilket min kropp såklart tyckte var en underbar idé och det tyckte den i några timmar.

Lämna en kommentar