I min gamla blogg läste jag (ja jag brukar gå in och läsa den) att många inlägg började något i stil med "Fan vad sur jag är". Sen hade jag någonting att klaga på. Men nu känner jag mig inte så ofta sur, eller jo det gör jag men det är alltid saker som inte går att nämna på bloggen. Ja men ni vet, jobb relaterade saker. Ibland känner jag att jag borde få ur mig allt jag känner men har liksom ingen att ventilera med. För vem orkar lyssna på någon som gnatar om sitt jobb? Och nu kanske många av er tänker att riktiga vänner kan man prata om allt med. Men jag vill inte ens att de ska behöva genomlida mina klagomål och känslor. Jag är sjukt rädd att vara jobbig, men känner att det skulle behövas nu. 

Men men, det går över. Jag måste bara lära mig att inse att vardagen inte alltid är en dans på rosor. Att allt har en baksida och att matlusten inte bara får försvinna för att någonting känns jobbigt. (Jag har gått ner typ 2kg) Vilket inte alls är okej! Nej Frida, skärpning.  

Lämna en kommentar