Det var nämligen så här va, att jag sitter på kontoret och hör hur dörrklockan plingar till. Vilket betyder att någon antingen gått in eller ut ur butiken. Eftersom jag visste att det inte var någon där innan plinget reste jag mitt beniga arsle för att se vem som kom/hälsa på kunden. När jag kommer ut från kontoret tittar jag åt vänster, ser ingen, vrider huvudet över butiken och helt plötsligt hör jag ett litet tyst "Hej". Jag skriker och sätter händerna för munnen, tittar en liten dam på min högra sidan rakt i ögonen. Jag har ingen aning om hur länge jag skrek, men nog skrek jag alltid. Jag höll på att skämmas ögonen ur mig men vi fick oss ett gott skratt i alla fall. Och hon bad om ursäkt för att hon skrämt mig. Bäst för dig sa jag.